Det är något med slash/Maria

Liksom MVH (som autocorrecten numera ändrar till ett utskrivet med vänlig hälsning – bra!!)

För några år sedan läste jag att vi uppfattar ett MVH i meddelanden som otrevligt och kort.

Jag håller helt med. I mejl behöver man vara extra tydlig, och tänka på hur man skriver. Vissa människor känns som helt olika personer när man träffar dem jämfört när de skriver mejl. Detta kan jag tro beror på tonen. Att vi ska skriva snabbt.

Hur många gånger blir det inte missförstånd?

Och varför ringer vi inte i stället?

Therese Sverdrup, prorektor för innovation and development på Norges Handelshøgskole (NHH), sammanfattar det fint på tio minuter. Nämligen hur kvaliteten på ett team avgörs av huruvida man inleder ett teamarbete med klassisk teambuilding, eller av att bygga ett teamkontrakt med tydliggörande av uppdrag, roller och normer. Det senare är, förstås, grejen.

Så varför görs det inte? Det kan ju finnas ett gäng orsaker till det, men jag tänker så här:

  • Det innebär att man måste öppna upp sig själv (personligt, inte privat!) – eftersom ni behöver bygga tillit – det vill säga…
  • Ta en risk med rädsla för en mängd olika saker: blotta sig, bli kritiserad, göra bort sig, inte bli tagen på allvar, känna sig och verka okunnig, inte ha koll på läget, hamna i konflikt och [fyll på].

Men! Belöningen när detta görs och genomförs är

  1. koll på uppdraget,
  2. vet vad som förväntas av mig och de andra (känner du igen känslan av att olika tolkningar ställer till det längs vägen?),
  3. förstå varför jag är där (hur många gånger har du känt att du inte vet varför du är kallad?) och
  4. är överens om hur vi ska ha det tillsammans (normer och värderingar).

Google kallar det psykologisk trygghet. Och de har ju också konstaterat att det är det som är utmärkande för högpresterande team.

Obs! Teamkontraktet behöver – som det heter – vara levande. Håll rörelsen igång.

 

P.S Jag kan hjälpa er med detta.

Dags för planeringsdagar eller kickoff med kollegorna? På en till två dagar ska mycket hinnas med.

Önskemålen handlar ofta om:

  • öppna samtal,
  • gott samarbete,
  • veta konkret vad jag och vi ska göra härnäst och så förstås
  • lära känna varandra lite bättre.

Det här är inte helt ovanliga mål för denna sorts möten när vi kanske åker iväg en sväng och även passar på att låta sig smakas av årets julbord. Många olika förväntningar ska uppfyllas. Kanske ska jag äntligen få svar på mitt? Kanske ska jag äntligen få höra Vad Chefen Vill? Och kan vi klämma in ett par punkter till när vi ändå ska ses? För vi hinner ju aldrig annars.

Vad krävs för ”konkreta resultat”? En upplevd gemensam bild av nuläge och uppdrag. Koll på läget, på riktigt. Först då kan vi handla.

Vad krävs för gott samarbete? Tillit till varandras förmågor, kompetenser och engagemang.

Vad krävs för tillit? Öppenhet.

Vad krävs för öppenhet? Våga börja. Ta sig tid att lyssna. Ge varandra utrymme. Låta bli att döma. Formulera färdigt. Landa i vad som egentligen menas.

Dialog ska vi också ha. ”Det är viktigt med en öppen dialog.”

Så vad menar vi då med en dialog? Har vi gemensamt uttalat vad det är vi menar?

Jag menar att en dialog handlar om att dela med sig av sina tankar, reflektera över andras tankar, bygga på varandras idéer och inlägg, och tillsammans komma till en ny insikt.

Vad vi ofta gör i stället är att diskutera. Jag tycker och tänker så här, och du tycker och tänker så här, och skulle vi kunna kompromissa till något som vi kan komma hyfsat överens om?

Eller så debatterar vi. Jag står för det här, du står för det där och den som lyckas övertyga, övertala eller bara är mest högljudd vinner. Och de andra blir tysta. Kanske ger upp. Och om man dessutom öppnat upp för en dialog, så har väl alla förlorat?

Vi behöver alltid sträva efter öppenheten och dialog, annars kommer vi inte någon vart, eller åtminstone inte dit det är tänkt.

Så jag frågar: hur ofta deltar du i en verklig dialog? Och hur ofta skapar vi förutsättningar för dem?

Lycka till med era planeringsdagar!

Kikar i skräpposten på min gamla hotmail-adress. Funderar på vad jag ser. Och vad det säger om vår samtid. Något i mig vill bara säga STOPP. Jag orkar inte. 

Just to say hi ! Want to move your home to a new location? Julius Caesars segertåg och antikens Grekland! Dina lokala nyheter i Huddinge. Pernilla Wahlgren collection blommar! Urgent: Special offer! Home alarm equipment!! Prefabricated houses! Extra income in your country! 3 dagar kvar, passa på att få hem en trälåda från Vinguiden! Snyggaste vattentäta skorna. Wanna see big natural tits? Lonely asian girls looking for boyfriends! Personalized kids trick or treat bags! The only site that gets you a girl – Victoria Brides. New message: you got me! Healthy recipe broccoli salad! Save up to 85% on ink and toner today. I sent you my new naked pics. Loyal values reader free disability evaluation #1 weight loss supplement ever!! Get data monitoring now and sleep well. You have 1 unread message from casino!! Sunglasses rayon 80% off! Hjälp oss i kampen mot cancer.

Tillsammans med HR-specialisten Åsa Wolgien Nilsson håller jag utbildningen Hållbart strategiskt arbetsmiljöarbete på Arbetsmiljöforum i höst.

Välkommen att anmäla dig till ett av tre tillfällen för att lära och dela med dig om hur man kan skapa hållbarhet i arbetsmiljöarbetet.

Hur förändrar och utvecklar man arbetsmiljön? Och vilka är det som ska göra det? Utbildningen handlar om hur man kan få rätt saker att hända med ett långsiktigt arbets- och förhållningssätt.

Anmäl dig här >

Det är fint när barn pratar om vänskap i skolan. De gör kompissolar, skriver listor på hur man är en bra kompis, lär sig hur man lyssnar, uppmuntrar varandra och tar plats. 

På arbetsplatser när jag lyfter behovet av gemensamma överenskommelser, och påminner om att det är viktigt att sträva efter verklig dialog kommer ofta kommentarerna ”Jamen det är ju bara att använda sunt förnuft!” ”Respektera varandra, ska det vara så himla svårt?”.

Komplexitet kräver öppenhet

Ja, tydligen är det svårt. Mobbningen ökar kraftigt på arbetsplatser.  Kanske dags att jobba med bra kompis-listor och kompissolar. Det vill säga jobba med våra relationer i alla slags uppdrag, skapar verklig kontakt med varandra och tilliten som finns i oss. För hur ska vi kunna visa tillit om vi inte visar varandra respekt? Och utan att jobba med tillit och öppenhet kan man inte lösa komplexa arbetsuppgifter tillsammans. 

Vi lurar oss själva ständigt. Att om vi gör flera saker samtidigt hinner vi mer. Att om vi klämmer in många punkter på ett möte så går vi snabbt framåt och att vi snabbt når ut.

Vi vill så mycket. Vi vill kanske göra smarta saker, vara nyttiga och att våra insatser ska generera värde!

Samtidigt som vi multitaskar och klämmer in så vet vi, eller borde veta: multitasking är dåligt. Din hjärna är inte funtad för sånt. Och det går inte att träna upp. I stället tappar du koncentrationsförmågan.

Om engagemang och delaktighet är målet med ett möte måste vi ge människor möjligheten att inte bara tugga i sig information, utan även att få smaka, svälja och laga rätten själva.

Vad är egentligen det viktigaste med mötet?

Jag vet inte hur många gånger när jag hjälpt människor att lägga upp möten sagt:

– Okej, nu har du (säg) 7 punkter som du vill ta upp på det här mötet på 1,5 h. Om du måste stryka alla utom 2, vilka har du kvar?

Jag möts då av, ibland, skräck i blicken, ibland, ett skratt, ibland, av en oförstående min, och ofta av ett aha-du menar att jag måste sålla/välja/bestämma mig?

Det enda du åstadkommer med ett sådant möte är ett smatterband av info. Det finns ingen tid för samsyn, delaktighet, input eller vad du nu egentligen vill uppnå.

Jag faller självklart i fällan ibland.  Och glömmer de principer jag själv lär ut.

Därför upprepar jag:

Om man vill nå verkligt engagemang och agerande krävs dialog. Verklig dialog. Det räcker inte med korta dragningar, informationspass, föreläsningar, paneldebatter eller vad det nu kan vara som ska Sändas.

Det krävs Tid för Samtal. Tid att smälta och tid att uttrycka det du verkligen menar. Tid att skapa tillit tillsammans med andra. Tid att bygga relationer som du behöver för samarbete. Tid att lyssna och inte bara fundera på vad du ska säga själv för smart och snabbt.

Planera in mer tid för att fokusera på färre saker. Det är riktigt smart och effektivt.

Jag kan varmt rekommendera Greta Rasks böcker om meningsfulla möten.

En sak hon skriver om är hur en mötesledare/facilitator/samtalsledare kan låta bli att ta på

il_570xN.806049146_kgsv
Jobba för att undvika lusten att köpa en sådan här kopp.

sig rollen av att bedöma och berömma mötesdeltagarnas insatser. ”Vad bra ni är, vad duktiga ni är, bra jobbat!” osv. Inte så att man ska låta bli att peppa och bara stå där som en tråkmåns, utan det handlar om att gruppen själv ska bedöma sina egna insatser. Och därmed ta ett större ansvar för resultatet.

Det är så lätt att luta sig tillbaka och förvänta sig att bli serverad när man kommer till ett möte man blivit kallad till. Men för att mötet verkligen ska ge mening och ta gruppen vidare krävs mer än så.

Vrid frågan

Ett sätt att stödja delat ansvar är att hoppa över frågan ”Vad förväntar ni er?” vilken ofta besvaras med sådant som förväntas av ”någon annan”, mötesledaren, chefen eller någon föredragande. I stället ställs den här typen av frågor till gruppen:

  • Vad är det bästa som vi kan få att hända under det här mötet?
  • Vad är det värsta som vi kan få att hända under det här mötet?

Svaren kan skrivas upp och användas som en påminnelse under mötet. Det kan också användas i en avslutande utvärdering.