Jag kan varmt rekommendera Greta Rasks böcker om meningsfulla möten.

En sak hon skriver om är hur en mötesledare/facilitator/samtalsledare kan låta bli att ta på

il_570xN.806049146_kgsv
Jobba för att undvika lusten att köpa en sådan här kopp.

sig rollen av att bedöma och berömma mötesdeltagarnas insatser. ”Vad bra ni är, vad duktiga ni är, bra jobbat!” osv. Inte så att man ska låta bli att peppa och bara stå där som en tråkmåns, utan det handlar om att gruppen själv ska bedöma sina egna insatser. Och därmed ta ett större ansvar för resultatet.

Det är så lätt att luta sig tillbaka och förvänta sig att bli serverad när man kommer till ett möte man blivit kallad till. Men för att mötet verkligen ska ge mening och ta gruppen vidare krävs mer än så.

Vrid frågan

Ett sätt att stödja delat ansvar är att hoppa över frågan ”Vad förväntar ni er?” vilken ofta besvaras med sådant som förväntas av ”någon annan”, mötesledaren, chefen eller någon föredragande. I stället ställs den här typen av frågor till gruppen:

  • Vad är det bästa som vi kan få att hända under det här mötet?
  • Vad är det värsta som vi kan få att hända under det här mötet?

Svaren kan skrivas upp och användas som en påminnelse under mötet. Det kan också användas i en avslutande utvärdering.

All form av gruppindelning leder till fördomsfullhet.

Det visar psykologiska experiment genomförda vid Uppsala universitet. Det spelar ingen roll vad gruppindelningen grundar sig på, vi skapar snabbt fördomar mot ”de andra”.

Läs om de intressanta experimenten här >

Hur kan vi motverka dessa fördomar? Genom att hela tiden stanna upp (i åtta sekunder?) och reflektera. ”Varför reagerade jag så?”. Då får vi  filter mot fördomar.